Det har varit två jobbiga veckor här. Inlägget nedan går inte att redigera av någon anledning, så jag skriver ett nytt, kanske lite positivare. Resultatet av parningen Frank och Leeloo blev till slut en underbar tjej - Pricka! Hon är bedårande! Både fin och go. Idag har hon börjat leka lite mer. Eftersom hon förlorade sina systrar är nu jag och hennes mamma hennes lekkamrater än så länge. Hon är verkligen en gåva och gör att man, efter att allt känts så tungt och sorgset en tid, åter minns varför man tycker det är så roligt att föda upp. Jag vill att det ska bli ny dag, så jag ytterligare en dag får njuta av hennes utveckling mot att bli en stor tjej!
En annan grej som hänt är att jag diagnostiserats med myosit (troligen dermato-). Det innebär en kronisk reumatisk muskelsjukdom. Efter dryga två års kamp är jag äntligen under utredning hos reumatolog. Tyvärr kommer fjolårets kortisonbruk att upprepas tillsammans med immunsänkande medel (eftersom jag i samband med myositen också misstänks ha någon autoimmun sjukdom). Äntligen har jag lyckats gå ner nästan alla kortisonkilon från förra våren. I april börjar det igen. Att inte känna igen sig själv. Att inte bli igenkänd av andra. Inte kunna ha sina kläder. Man kan tro att det alltid är kul att shoppa kläder, men i det fallet är det inte roligt.
Å så tittar jag i ledset tillstånd ner i valplådan, och plötsligt blir jag glad igen. Hon skänker lycka, den där Pricka <3
Ha en fortsatt glad påsk!
Kram Stina
